Tänk om man hade ett sådant självförtroende ibland så som ett barn.

Ikväll när jag jobbat kom det fram en liten flicka till mig. Eller kom fram, hon gick runt, tittade på mig, gick vidare, kom tillbaka och tittade igen och jag log. Sedan ställde hon sig vid te't och frågade vad vi hade för te. Så började vi småprata lite grann.

Fick veta allt mellan himmel och jord, hennes namn, ålder, vart kusinerna bodde, hon hade vart i romme, sälen, de satt 4 och 4 i skolan och den hon inte gillade var en som heter Liam. Hon frågade mig vilken som var min bästa årstid etc.

 

Så gullig liten tjej och så befriande med en sådan slags utfrågning och allt hon berättade.

När man är vuxen vågar man ju knappt hälsa på grannen, säga hej på bussen är ju uteslutet.

 

Konstigt det där.

 

 

Idag har jag iaf gjort 15/300 med Anna-Karin på en härlig morgonpromenad.

Snart är det fredag .. kunde inte komma bättre till pass!