Det var längesedan det blev ett blogginlägg känns det som, ibland hittar man bara inte ro att skriva.

Vet inte var jag heller ska börja så jag "kör ba" ;)

Här om veckan hade jag en medlemsrådgivning med en äldre herre som tog min hand lite extra länge, flirblinkade under hela timman, berättade hur vacker jag va, ville resa bort med mig och jag fick bestämma vart... uuuusscchhh!! blääää.... han blev medlem ( = provision till mig ), men han avslutade med att kasta en puss på min kind. Sen blev jag sjuk... ( eller jag inbillar mig det iaf ).

Jag hoppas inte det ska bli struligt framöver men blev både chockad, generad och äcklad på samma gång.

 

Kom igång med min löpning förra veckan äntligen. Ni vet säkert vad som händer när man kommer igång och bestämmer sig, man blir sjuk, det är rätt vanligt. Så mitt andra pass gjordes i torsdags kväll, och vad händer, halsont på kvällen och sedan dess jätteförkyld. Så sedan dess är jag fortfarande jätteförkyld, nyser som bara den, det är rätt trist.

 

I fredags efter jobbet åkte jag och Markus till Py och Johannes i Eskilstuna och hälsade på i deras nya lägenhet. Tacos, snack och spel, verkligen en jättetrevlig kväll. Det är så synd att man inte åker oftare, det är ju faktiskt inte långt till E-tuna. En riktigt trevlig kväll iaf. Blev lugnare tillställning då jag skulle jobba på lördagen och Markus skulle åka bort. Öppet hus mellan 9-14. Gick okej. Landade sedan i soffan hela kvällen och till the backelor season 14. Kvalitét (eller ;) ).

 

Nu när jag legat förkyld och deckad hela helgen har jag verkligen reflekterat över att tvprogram är som pizzerior eller frisörsalonger eller numera gym... samma program finns överallt. Det är olika slags idoltävlingar, olika slags fångarna på fortet/mästarnas mästare / superstars, hela sverige bakar/ dessertmästarna / sveriges mästerkock / kockarnas kamp. Herregud, ska man se nått och vad ska man se?

 

Under veckan har jag också vart hos Logopoeden. Hade en trevlig logopedstudent, men ... och det är ju tyyvärr alltid ett men när jag är hos sjukvården. ;)
Hon var student, så på ett sätt lyhörd, allert, intresserad. Men vissa "läkarticks" kändes inte genuina utan inlärda och utan timing. Som huvudrörelser, mmm, aaahh, kroppspråket. Men skitsamma det igentligen hon är ju student. Jag fick läsa en text och sedan diskuterade vi vad jag upplevede och vad hon hörde. Vi kom fram till att man hör nått som heter knarr samt press och med det kunde de erbjuda mig hjälp att träna min röst.

Självklart sa jag ju ja det vill jag ju gärna ha.

Hennes svar, vad bra, det är jättebra att ud är mottaglig för hjälp, det är ju det inte alla som är...

Nehe... ? (Ännu ett inlärt läkarticks - bekräfta patienten så upplever de servicen bra ?? )

Klart som fan jag är mottaglig jag är ju där för hjälp.

Efter besöket fällde jag ändå "det-är-så-oerhört-synd-om-mig-tårar" för kärnan till problemet blir ju aldrig taget på alvar eller blir heller aldrig löst. Däremot ett symptom - halsont/heshet , hjälper de mig med och det är ju bra.

Vi får väl se vad allt landar i ska bli kallas inom någon vecka.

Markus peppade mig och tyckte jag skulle föra sjukdomsdagbok, inte nått jag igentligen är för för jag orkar inte koncentrera mig på hur mkt eller  lite jag är sjuk varje dag, men det kommer jag göra för att påvisa för läkarvården hur det faktiskt är samt alla komma ihåg. Man får ju fårgor och så glölmmer man bort hur det kan vara.

 

Igår kom Mamma och Pappa hem från Grekland ett kärt återseende och de var bruna som pepparkakor. Samt röstade jag och mina vänner i Kyrkovalet med fika efteråt.

 

Sorry för långt och oordningsamt inlägg. Enjoy!

(och nej orkar inte läsa igenom för att rätta till särskrivningar samt felstavningar)