Rabih var verkligen bäst igår! Fick tårar i ögonen när han sjöng;
-"You are not alone, I am here with you and though we're far apart you're always in my heart", och tittade uppåt.
Det fick mig och tänka på alla de fina som gått bort som inte mer finns här ibland oss.
Det är fruktansvärt tufft ännu och jag har inte bearbetat det klart. Det känns extremt jobbigt var gång man tänker på det.
Och då börjar jag tänka tänk om... tänk om...
Och bara tanken på att människor i min närhet ska försvinna, jag klarar inte ens av att tänka på det utan att bli fruktansvärt ledsen.
Man ska verkligen säga alla de snälla saker man bär på, för vi människor är bättre på att ge kritik än beröm. Men hellre säga alla snälla saker än känna varför gjorde jag inte det.

Jag älskar er min fina fina familj och mina fina fina vänner och min fin fina kille!
<3